Avhopp
Jag går sedan januari 2013, eller vi kan ha börjat i slutet av decemer 2012?
Hur som helst, jag går på en smärtmottagning på ett sjukhus på grund av min kroniska ryggvärk.
På smärtmottagningen har jag kontakt med läkare, psykolog och sjukgymnast.
Läkaren har jag träffat 3 ggr i verkligheten men vi har telefon tid ungefär 1 gång i veckan. Jag tycker hon är kanonbra. Verkligen snäll och lyhörd. Bästa läkare jag haft. Någonsin. Känner stort förtroende för henne. Hon har gjort mer för mig än någon annan läkare.
Vi hade telefontid idag. Då berättade hon att hon ska sluta.
Jag fick en gigantisk klump i magen. Åh nej.
Det kändes som en rehjäl käftsmäll.
Nej, nej, nej... Inte hon.
Jag vill inte förlora henne. Hon som äntligen har tagit mig på allvar efter alla dessa år.
Fylls med ångest.
Det känns som att hjärnan skriker.
Hjärtat bultar så högt. Och fort.
Jag är förvirrad. Vilsen. Ledsen, och återigen...
...ö v e r g i v e n.
En liten del av mig är logisk och rationell. Den delen av mig vet att världen inte kommer gå under. Den delen vet att min läkare slutar av en anledning. Att det inte beror på mig.
Men jag är så rädd nu, att jag blir lämnad vind för våg.
Men så är det ju med livet. Allt har ett slut. Den nya läkaren kanske är toppen. Men den nya ska pensioneras i mitten av juli. Då blir det ännu en ny.
Precis vad jag inte behövde.
Men det är inte läge att vara självisk.
Bara att köra på. Bita ihop. Kämpa.
