Flashbacks
Jag har börjat minnas saker från min barndom. Det rör sig om tillfällen med starka känslor. Oftast rädsla.
Alltså jag blir inte rädd när de kommer. Det är inte som på TV, att ett minne kommer och jag får plötslig panikångest. Att jag fallet ihop och skriker. Nej.
Jag bara minns saker. Som varit borta länge.
Det är tyvärr inte kära minnen som dyker upp, utan minnen som är starkt förknippade med rädsla.
Vissa bilder är mycket skapra, men annat luddigt.
En incident handlar om min brbitvis
Alltså jag blir inte rädd när de kommer. Det är inte som på TV, att ett minne kommer och jag får plötslig panikångest. Att jag fallet ihop och skriker. Nej.
Jag bara minns saker. Som varit borta länge.
Det är tyvärr inte kära minnen som dyker upp, utan minnen som är starkt förknippade med rädsla.
Vissa bilder är mycket skapra, men annat luddigt.
En incident handlar om min brbitvis
Hans liv var hotat i mina ögon,
jag såg på,
men gömde mig.
En kvinna hade tagit strypgrepp på honom och höll upp honom. Så benen dinglade i luften.
Jag befann mig kanske 10-15 meter därifrån.
Jag befann mig kanske 10-15 meter därifrån.
Jag såg på, men ingrep inte. Stod bara tyst. Tror eventuellt att jag sprang därifrån.
Minns inte helt klart. Om jag stod kvar eller stack.
Fast bilden av min bror hängandes i luften är väldigt skarp.
Jag kan ha varit 5 år, kanske 6. Oklart. Men jag var liten.
Jag tror det var så här :
Min bror hade hamnat i konflikt med kvinnans son. Då kvinnan tog saken i egna händer, så att säga.
Sen minns jag inget förutom att min mamma var arg på familjen där vederbörande kvinna hörde hemma.
Brorsan klarade sig utan skador. Minns att vi kallade kvinnan för "häxan Grönfors".
