Husläkare
Idag ska jag till husläkaren. Det är hon som sköter den psykiska delen i min problematik, utmattningsdepressionen.
Läkaren på smärtmottagningen sköter den fysiska, själva smärtan i ryggen.
Fast problematiken hör ju ihop. Min depresssion och min värk. Tror jag. Men jag vill inte kalla den psykosomatisk. Smärtan uppkom ju inte från ena dagen till den andra. Det har faktiskt inträffat två olyckor, som gett upphov till smärtan.
Idag ska jag iallafall till husläkaren. Det är hon som sköter det här med sjukskrivningen. Så jag är rätt orolig. Tänk om hon säger att jag ska börja jobba?
Jag känner mig verkligen inte redo. Varken ont-i-ryggen-mässigt eller psykiskt-stabil-mässigt.
Jag är orolig. Jag är väldigt auktoritärstyrd. Läkaren är en auktoritet, jag är underlägsen, och står i ett beroendeförhållande till henne - alltså gör jag som hon säger.
Säger jag att jag inte orkar och hon säger "jo det gör du" - då kommer jag gå till jobbet imorgon.
Hur ska detta gå.
Sitter i väntrummet. Hade jag varit typen som biter på naglarna hade jag börjat på tårna vid det här laget. Men det är jag inte. Jag biter inte på naglarna. Det är ofräscht.
Jag är bara nervös och tankarna snurrar som en orkan inne i huvudet.
Mina problem syns ju inte. Hur ska jag förmedla mitt tillstånd i ord. Tänk om jag säger fel?
