Vuxenvärlden
Jag fick redan som 2-åring reda på att vuxna inte går att lita på.
Misstron till vuxna startade tidigt för mig. Jag blev misshandlad av en vuxen på dagis. Hon hette Karin.
Jag minns inget av det hela. Jag har bara en minnesbild från dagis. Det är att jag befinner mig i ett mörkt rum. Jag står upp och har händerna mot en dörr med glasrutor. Jag gråter och tittar ut genom med båda handflatorna mot glaset.
Misstron till vuxna startade tidigt för mig. Jag blev misshandlad av en vuxen på dagis. Hon hette Karin.
Jag minns inget av det hela. Jag har bara en minnesbild från dagis. Det är att jag befinner mig i ett mörkt rum. Jag står upp och har händerna mot en dörr med glasrutor. Jag gråter och tittar ut genom med båda handflatorna mot glaset.
Jag minns också att jag ofta vaknade mitt i natten och skrek.
Det är det som jag själv kommer ihåg. Det hela uppdagades när en förälder såg hur Karin misshandlade mig. Föräldern kontaktade min mamma och händelsen hamnade i lokaltidningen. Karin fick sparken.
Som barn led jag av nattskräck. Jag vaknade och skrek på natten som jag även minns lite av. Min mamma har berättat för mig att jag sa "Karin dum". Detta var innan sanningen kom fram.
Hur länge misshandeln pågick och exakt vad hon gjorde vet jag ej. Den incidenten som föräldern bevittnade var att; Karin lyft upp mig och kastat ner mig på en bänk.
Men som sagt, mina utbrott mitt i natten, utspelades innan föräldern såg vad Karin gjorde mot mig. Så det kan knappast ha rört sig om en engångsföreteelse.
Jag minns som sagt var inget mer. Detta var något jag fick återberättat när jag var mycket äldre.
Jag vaknar fortfarande mitt i natten och är rädd. Både mitt ex och min nuvarande partner har berättat att jag skrikit och varit rädd när de råkat väcka mig. T.ex. om de kommit hem sent och jag redan somnat.
Så Karin, den vuxna, satte en prägel på mitt liv, vuxna kan man inte lita på. Att jag dessutom fortfarande blir rädd mitt i natten kan bottna i misshandeln, en liten del iallafall.
Det är det som jag själv kommer ihåg. Det hela uppdagades när en förälder såg hur Karin misshandlade mig. Föräldern kontaktade min mamma och händelsen hamnade i lokaltidningen. Karin fick sparken.
Som barn led jag av nattskräck. Jag vaknade och skrek på natten som jag även minns lite av. Min mamma har berättat för mig att jag sa "Karin dum". Detta var innan sanningen kom fram.
Hur länge misshandeln pågick och exakt vad hon gjorde vet jag ej. Den incidenten som föräldern bevittnade var att; Karin lyft upp mig och kastat ner mig på en bänk.
Men som sagt, mina utbrott mitt i natten, utspelades innan föräldern såg vad Karin gjorde mot mig. Så det kan knappast ha rört sig om en engångsföreteelse.
Jag minns som sagt var inget mer. Detta var något jag fick återberättat när jag var mycket äldre.
Jag vaknar fortfarande mitt i natten och är rädd. Både mitt ex och min nuvarande partner har berättat att jag skrikit och varit rädd när de råkat väcka mig. T.ex. om de kommit hem sent och jag redan somnat.
Så Karin, den vuxna, satte en prägel på mitt liv, vuxna kan man inte lita på. Att jag dessutom fortfarande blir rädd mitt i natten kan bottna i misshandeln, en liten del iallafall.
