jagarbra.blogg.se

Ibland vaknar jag med musik på hjärnan. Jättkonstigt. Det är alltid aktuella kommersiella hits.

För ett par veckor sen var det där "Sweet nothing", det är väl med David Guetta eller något liknande.

Häromdagen var det "Dance our tears away". Jag vet inte om det är titeln på låten, men så sjunger de i refrängen.

 

Och idag slog det mig. Det är precis så jag gör, dance:ar my tears way, fast jag springer. För att slippa bryta ihop och gråta går jag till gymmet och springer ifrån mina tårar.

Jag vågar inte bryta ihop och gråta.

Jag kör slut på mig själv på gymmet istället, trots att det många gånger gör ont, fysiskt.

Det gör ont i ryggen att träna, när jag mår som sämst rent psykiskt pressar jag mig ännu mer på gymmet. Mår jag hyfsat bra kör jag ett "normalt" pass som inte gör ont i ryggen.

Jag känner hellre fysisk smärta än psykiskt smärta.

Det är en flykt och ett självdestruktivt beteende. Men jag vet inte vad jag ska göra. Så jag springer ifrån mina tårar.

Run my tears away.