Remiss
Min rädsla besannades.
Jag var orolig över att jag inte skulle få gå kvar hos psykologen på smärtkliniken.
I och med att jag har post traumatisk stress ska jag remitteras till en annan mottagning. Jag ska alltså till en annan psykolog, som är specialiserad på mina psykiska problem.
Jag förstår att psykologen jag går hos nu, som jag gillar, är specialiserad just på smärtproblematik. Vilket jag ju också har.
Men hon är, enligt henne själv, inte skolad och kapabel att hjälpa mig med min PTSD.
Känns förjävligt. Jag gillade henne. Känner mig återigen övergiven. Men jag inser ju att psykologen vill ge mig den experthjälp jag behöver. Så hon inte förvärrar min situation på grund av brist av erfarenhet och kompetens.
Men ändå. Jag vill inte börja om. Gå till ett nytt ställe.
Vi har bokat en tid nästa vecka, men hon skulle skicka iväg en remiss få fort som möjligt. Så snart ligger det väl en kallelse i min brevlåda.
Jag är ledsen. Och rädd.
Jag vill bara försvinna. Radera hårddisken. Ta bort alla otäcka minnen som hemsöker mig.
Låt mig vara, jag vill inte.
