Söndag
Tjejen fick sova inatt. Jag var tydligen inte så bångstyrig under natten. Som jag först trodde. Hon vaknade med ett leende. Puffade till kuddarna så jag kunde lägga mig hos henne.
Men hon påminde mig om en nattlig dialog vi hade. Hon frågade "vill du att jag ska väcka dig när du blir så där?".
Varpå jag svarade "ja tack". Detta kommer jag även själv ihåg. Jag vill bli väckt, eftersom jag ofta är på skrämmande platser under natten.
Världen under natten är läskig. Jag vill inte drömma mardrömmar eller sparkas oroligt under natten.
För övrigt gick löpturen med brorsan bra. Vi körde 6 km i prat-tempo. Men det var bara ytligt snack. Vi är som sagt inte så nära. Det är det jag ska försöka ändra på.
Genom löpningen. Hans stora intresse. Dock ej mitt, men jag är villig att ge det en chans för att komma närmare brorsan.
Jag känner att jag behöver någon nära.
På min sida genom denna process. Någon som var där, någon som vet. Har noll koll på vad han vet och inte vet. Han kan också ha förträngt en hel del.
Måndag imorgon. Ny vecka. Ska en gång för alla försöka att gå upp 7.30 när klockan ringer. Måste ju få lite rutin och normala vanor.
