Diagnos
När jag var på kliniken igår skulle jag klassificeras. Vi gick igenom en slags intervju med specifika frågeställningar som skulle hjälpa dem att reda ut vilka psykiska problem jag har.
Jag fick maxpoäng på post traumatisk stress syndrom.
Höga poäng på social fobi.
Höga poäng på depression.
Psykologen berättade för mig att han aldrig mött någon person med total maxpoäng på PSTD. Det gjorde mig lite skamsen. Men han förklarade vidare att det är väldigt bra. För då vet de precis hur de ska behandla mig. Det råder inga tvivel om att det är PSTD.
Annars kan man ha mer luddiga problem som är svåra att klassificera. Hur som helst. Både psykologen och jag tror att depressionen är en sekundär effekt av PSTD. Så om vi behandlat PSTD kan depressionen också försvinna.
Men social fobi? Hur kommer det sig? Jag anses som mycket social och talför. Inga problem att prata inför publik och har väldigt många vänner. Vi gick in närmare på ämnet och kollade igenom mina svar på intervjun. Det hela handlar om att jag är rädd för att bli granska. Orolig för att bli dömd och förödmjukad. Min sociala fobi handlar om att jag undviker situationer där bag riskerar att bli granskad. Och jag är faktiskt lite paranoid. Jag vill bara vara social i de sammanhang där jag känner mig trygg. Jag tar endast talutrymme när det passar mig. Rädd för att bli granskad och misssbedömd.
Men vem vet, kanske de också lättar om PSTD behandlas. Vi får se. Det första jag sa på mötet igår var, "jag vill inte vara här". Då replikerade psykologen, "det är en stark indikator på att du behöver vara här". Han har rätt. Mitt motstånd visar på att jag än en gång vill använda min överlevnadsstrategi och fly från det jobbiga. Förtränga det och smita.
