Avfärd
Thailand nästa!
Semester
Många läkarbesök och psylologbesök. Allt går trögt och livet känns tungt.
Dock väntar en sjukt efterlängtad semester. På fredag åker jag till Thailand. Äntligen. Nytt land, ny luft. Bort från alla måsten och stress.
Dock väntar en sjukt efterlängtad semester. På fredag åker jag till Thailand. Äntligen. Nytt land, ny luft. Bort från alla måsten och stress.
Den enorma tröttheten
I snart 2 veckor nu har jag varit ännu tröttare än jag brukar. Är ju redan mycket trött. Men nu somnar jag under dagarna lite varstans. Utomhus t.ex. Det har hänt 3 ggr. Hemma hos andra människor eller hemma hos mig själv, och vi snackar 1-3 timmar. Är lite orolig själv nu. Håller kroppen på att lägga av?
Glömt att skriva
Har haft lite röriga dagar på sistone. Är väldigt trött nuförtiden. Siesta här, siesta där. Somnade på en parkbänk i början av veckan. Min kropp pallar inte mer ryggsmärta. Den kapitulerar. Hur mycket smärta orkar en människa? En god vän har ställt upp och gått över lik för att jag ska få hjälp. Är helt slut nu. Vad ska man säga och vad ska man göra för att bli tagen på allvar? Den psykiska ohälsan ska få en behandling, den startar i augusti. Men ryggvärken är det ingen som vi hjälpa mig med, de bara drogar ner mig.
Dårruset
Jag är bra boken 63
Bra:
Promenerade vårruset idag.
Tack:
Till flickvännens föräldrar som gav mig en för tidig födelsedagspresent, bidrag till en actionkamera.
Övrigt:
Prylnörd in i benmärgen. Kommer vara uppe halva natten och surfa efter kameror. Gopro eller AEE? Dyrare kamera färre tillbehör eller billigare kamera och fler tillbehör? I-landsproblem.
Jag är bra boken 62
Bra:
Har varit ute på stan idag. Fikat och fönstershoppat.
Tack:
Till flickvännen som står ut med mitt tjat om att jag verkligen behöver och måste ha en actionkamera.
Övrigt:
Somnade ute på en bänk idag. I solen. Var så himla trött.
Har varit ute på stan idag. Fikat och fönstershoppat.
Tack:
Till flickvännen som står ut med mitt tjat om att jag verkligen behöver och måste ha en actionkamera.
Övrigt:
Somnade ute på en bänk idag. I solen. Var så himla trött.
Läxa 2
Nu i andra läxan ska jag planera timme för timme i aktivitetsdagboken. Alltså ska rutorna till 60 procent vara ifyllda dagen innan eller flera dagar innan.
Alltså inget ner "det blir som det blir"
Känns rätt jobbigt. Men jag hajjar syftet.
Men ändå, ger utrymme för misslyckande. Största utmaningen kanske blir att sänka ribban.
Jag är bra boken 61
Bra:
Jag skickade ett sms till min mamma idag.
Tack:
För att jag får låna min polares actionkamera i ett par extra dagar.
Övrigt:
Samtal kl 8.00 imorgon. Skönt att komma upp i tid. Älskar att sova, men jag blir besviken på mig själv när jag "sover bort" dagen. Men imorgon har jag en tid att passa. Bra.
Jag är bra boken 60 (igår)
Bra:
Att jag trivs i tjejens familj och släkt.
Tack:
För den goda maten på kalaset och den specialgjorda efterrätten som endast var menad till mig.
Övrigt:
Känner mig genuint omtyckt av tjejens familj och släkt. De bryr sig verkligen om mig. Ovant, men jag gillar det - fast ibland blir det för mycket. Då blir jag misstänksam.
Helgen
Har spenderat helgen i en närliggande stad där flickvännens föräldrar och släkt bor. Hennes kusin är sjuksyrra och la om min skadade tumme
Ser ut som tre snygga stygn på rad, sen sydde de dit det fjärde "just in case" eller något.
Fint och torrt iallafall. Vill inte ha någon komplikation inför semestern. "Läk nu fint tumme, så ryker stygnen på fredag."
I lördags var jag på kalas, stort släktkalas hos tjejens kusin som bjöd på massa mat och gott.
Söndagen spenderades mest inne, dåligt väder. Men vi åkte till tjejens mormor och fikade.
Började röra oss hemåt vid 23-tiden. Blir skjutsad eftersom jag är kortsiktigt handikappad.
Kan varken spela tvspel eller åka moppe, får väl mata fåglar med bröd eller nåt.
Fint och torrt iallafall. Vill inte ha någon komplikation inför semestern. "Läk nu fint tumme, så ryker stygnen på fredag."
I lördags var jag på kalas, stort släktkalas hos tjejens kusin som bjöd på massa mat och gott.
Söndagen spenderades mest inne, dåligt väder. Men vi åkte till tjejens mormor och fikade.
Började röra oss hemåt vid 23-tiden. Blir skjutsad eftersom jag är kortsiktigt handikappad.
Kan varken spela tvspel eller åka moppe, får väl mata fåglar med bröd eller nåt.
Jag är bra boken 59
Bra:
Jag fick behålla tummen.
Tack:
För den jättestora tobleronen som min flickvän köpte till mig på finlandsbåten.
Övrigt:
Hade lite osis imorse. Så jäkla typiskt. Flickvännen är bortrest och jag försöker klara mig i köket. Det gick ju sådär.
Otur
Jag är bra boken 57
Bra:
Jag har lagat middag idag - pizza.
Tack: För att de hade min soya-mozzarella på tredje stället jag letade på idag.
Övrigt:
Har kopierat läkarintyg och försäkringskassanintyg. Införskaffat kuvert. Inga frimärken ännu, det får jag fixa imorgon. Inväntar också ett fjärde läkarintyg. Shit jag måste ju ringa jobbet ockå. Talade in ett meddelande förra onsdagen efter läkarbesöket. Men har inte muntligt berättat för någon av mina kollegor att jag blir borta hela sommaren och väntas återgå så sakteliga i höst. Det samtalet måste också göras imorgon. Hoppas det där fjärde läkarintyget dimper ner i brevlådan också. Skulle vara skönt att ha alla dokument samlade. Vill slippa alla intyg som ska skickas hit och dit och alla samtal som ska inväntas och göras. Vill bara vara ifred.
Mitt åk
Hur var det nu igen?
Gick hos psykolog på smärtmottagning. Efter 3 månader gick jag in i väggen, psykologsamtalen blev då alltmer inriktade på min psykiska hälsa, än den faktiskt fysiska, alltså mitt smärttillstånd.
Blev skickad till en klinik där man bättre skulle kunna behandla mina problem. Känner mig övergiven.
Får träffa ny psykolog. Går på två samtal hos denne.
Sedan får jag träffa läkare på nya kliniken som delger att en plats på denna klinik är ytterst eftertraktad och det är mycket lång väntetid. Läkaren säger att en behandling kan påbörjas i höst och rågar om jag har önskemål på psykolog.
Jag svarar att jag helst vill gå till samma som de första två samtalen.
Eftersom jag har svårt art börja prata om mina problem och min bakgrund för nya människor. Har svårt att öppna upp mig.
Ställer in mig på att börja i höst hos min önskade psykolog. Blir även extremt orolig för hur sommaren ska bli, känner mig övergiven igen.
Telefonen ringer ett par dagar efter samtalet med läkaren på kliniken. Telefonisten meddelar att det finns tid hos min önskade psykolog redan veckan därpå.
Jag blir lättad och glad över att komma igång direkt och med "rätt" psykolog.
Möte idag med den önskade psykologen, där han berättar att han inte kan ta emot mig. Anledningen är att min behandling innebär 2 samtal i veckan, 2 timmar per tillfälle - Och han jobbar bara deltid, därför går det inte helt praktiskt. Synd. Övergiven. Nu måste jag alltså bli skickad till en annan psykolog trots allt. Den 13:e augusti.
Men, jag får gå kvar hos min önskade psykolog fram till den 14:e juni. Då ska vi endast rikta in oss på nedstämdheten och försöka hitta verktyg till mig så jag kommer tillbaka på banan. Min PSTD behandling, som ska avverkas med kognitiv beteende terapi (kbt) ska dock startas i mitten av augusti, med någon helt ny psykolog.
Ja, det svänger häftigt. Ena stunden tror man en sak, men då ändras det. Så tror man något nytt, men det kan ändras tillbala. Man kan ju inte lita på något man hör. Får väl lära mig att ta saker med en nypa salt. Men det handlar för fan om mitt liv, det känns som att jag ska dö. Och bara för att jag är en så jävla bra skådespelare så verkar ingen ta mig på allvar. Och de ringer aldrig fan heller upp i tid när man sitter och vaktar telefonen när man hellre hade velat gå till gymmet eller på en promenad. De bara skiter i allt. Så min dag blir förstörd för att man ska få ett samtal som skulle kunna skingra orosmolnen för en stund.
De förbannade vitrockarna, hjärnskrynklarna och pappersvändarna på försämringskassan - ni har mitt liv era händer. Skulle uppskatta om ni behandlade det lite varsamt och hjälpte mig istället för att trassla till allt jämt. Varför känns det alltid som det är mina papper som glöms att skickas eller mina samtal som glöms att ringas? Är det alltid fucking prao-elever som jobbar när man beslutar saker om mig? Och det här med telefonköer? Så förbannat jävla frustrerad. Jag orkar inte vara förstående och rationell.
Jag känner mig pissad på.
Allt sker med sådan jävla fördröjning, och allt jävla krångel, hur länge ska man orka?
Möte idag med den önskade psykologen, där han berättar att han inte kan ta emot mig. Anledningen är att min behandling innebär 2 samtal i veckan, 2 timmar per tillfälle - Och han jobbar bara deltid, därför går det inte helt praktiskt. Synd. Övergiven. Nu måste jag alltså bli skickad till en annan psykolog trots allt. Den 13:e augusti.
Men, jag får gå kvar hos min önskade psykolog fram till den 14:e juni. Då ska vi endast rikta in oss på nedstämdheten och försöka hitta verktyg till mig så jag kommer tillbaka på banan. Min PSTD behandling, som ska avverkas med kognitiv beteende terapi (kbt) ska dock startas i mitten av augusti, med någon helt ny psykolog.
Ja, det svänger häftigt. Ena stunden tror man en sak, men då ändras det. Så tror man något nytt, men det kan ändras tillbala. Man kan ju inte lita på något man hör. Får väl lära mig att ta saker med en nypa salt. Men det handlar för fan om mitt liv, det känns som att jag ska dö. Och bara för att jag är en så jävla bra skådespelare så verkar ingen ta mig på allvar. Och de ringer aldrig fan heller upp i tid när man sitter och vaktar telefonen när man hellre hade velat gå till gymmet eller på en promenad. De bara skiter i allt. Så min dag blir förstörd för att man ska få ett samtal som skulle kunna skingra orosmolnen för en stund.
De förbannade vitrockarna, hjärnskrynklarna och pappersvändarna på försämringskassan - ni har mitt liv era händer. Skulle uppskatta om ni behandlade det lite varsamt och hjälpte mig istället för att trassla till allt jämt. Varför känns det alltid som det är mina papper som glöms att skickas eller mina samtal som glöms att ringas? Är det alltid fucking prao-elever som jobbar när man beslutar saker om mig? Och det här med telefonköer? Så förbannat jävla frustrerad. Jag orkar inte vara förstående och rationell.
Jag känner mig pissad på.
Allt sker med sådan jävla fördröjning, och allt jävla krångel, hur länge ska man orka?
Jag är bra boken 56
Bra:
Jag lyckades komma iväg till gymmet, typ 8 timmar senare än vad jag planerat. Men sjukt bra att jag faktiskt inte gav vika och hamnade i soffan med mjukisar.
Tack:
Till pappa som lånat mig pengar så jag klarar mig en tag till.
Övrigt:
Har fortfarande relationsproblem, en liten dipp. Är inte djupt oroad över det, hon älskar mig jag älskar henne, men det är rörigt där nu bara. Hon har åkt bort några dagar, passande tajming, så får vi båda tid att tänka. Ekonomin är räddad en stund, men inte för evigt. Känns sjukt att jag ska stressa med intyg, blanketter, underskrifter, granskningar, godkännanden, hit och dit. Och allt ska vara så ini helvete jävla svårt och ta så förbannad lång tid. Död åt dem som en gång började lura systemet så vi andra får lida, fan ta er!
En vanlig kväll
Det känns inte helt ok. Det kan ju inte kroppen må bra av, förvisso mår jag ändå inte bra.
Men ja, man undrar ju.
Jag är bra boken 55
Bra:
Kom iväg på en fika i solen.
Tack:
För att det finns tv-spelsnördar som lägger upp lösningar till mitt senaste spel.
Övrigt:
Allt känns otroligt tungt just nu. Relationsproblem och ekonomiska problem. Samt hälsa som vanligt. Smärtan tar kål mig och orosmolnen hopar sig.
Många beslut
En god vän föreslog att vi skulle ses på en fika i solen.
Jag tvekade. Men insåg att det var ett bra tillfälle att komma ut och få lite sol på sig. Och den sociala biten så klart.
Jag tackade ja.
Första utmaningen; vad ska man ha på sig.
För lite, för mycket.
För varmt, för kallt.
Tog ett linne och en tshirt jag gillar. Sen byxbiten.
Byxor eller shorts?
Tog först på mig vanliga byxor, sen provade jag ett par av tjejens byxor, jeans som var uppvikta till shorts. Fick på mig dem. De satt snyggt. Men jag var inte säker, så jag skulle ta av mig dem - men det gick inte. För tighta över vaden. Så jag kunde inte välja. Bara att gilla läget. De sitter ok precis under knäskålen, men de går liksom inte att dra ner - och av.
Nästa utmaning, bil eller tbana?
Ögonen är rödgråtna får gårdagen, så jag vill helst ha solglasögon hela tiden. Muppigt med solglasögon på tuben.
Med bilen är det trängselskatt, svårt att hitta och ännu svårare att hitta parkering. Men då kan jag ju ha solglasögon.
Men det är både enklare, billigare och snabbare med tuben.
Till slut tog jag bilen, vilket jag ångrade när jag satt i bilkö. Och väl framme verkade det som en hel omöjlighet att hitta parkering. Tog lätt 20 min att hitta en lucka.
Svårt att tacka ja eller nej till aktivitet.
Svårt att välja kläder.
Svårt att bestämma mig för att ta bilen eller åka tunnelbana.
Känner inte igen mig själv. Ambivalensen gör mig yr.
Kom iväg på fikan i ett par jeans jag inte fick av, betalade trängselskatt och dyr parkering.
Mötte upp min kompis. Hade svårt att välja fika. Men sedan satt vi och i solen i en timme.
Jag är bra boken 54 (en dag för sent)
Bra:
Jag överlevde matförgiftningen.
Tack:
För att det snart är semester.
Övrigt:
Spydde och gjorde caca diareestyle mellan kl 03.00-07.00. Måste fått i mig något dåligt eller något jag inte tålde. Sov hela dagen i princip. Gjorde ingenting. Bara grät och sov. Grät och sov. Alla kuddar var blöta.
Jag överlevde matförgiftningen.
Tack:
För att det snart är semester.
Övrigt:
Spydde och gjorde caca diareestyle mellan kl 03.00-07.00. Måste fått i mig något dåligt eller något jag inte tålde. Sov hela dagen i princip. Gjorde ingenting. Bara grät och sov. Grät och sov. Alla kuddar var blöta.
Jag är bra boken 53
Bra:
Middag på bortaplan med två vänner och en flickvän.
Tack:
För sjukt bra stöd i mitt första lopp.
Övrigt:
Har markant ökad värk i rygg och svanskota.
Middag på bortaplan med två vänner och en flickvän.
Tack:
För sjukt bra stöd i mitt första lopp.
Övrigt:
Har markant ökad värk i rygg och svanskota.
Jag är bra boken 52
Bra:
Jag kom upp tidigt.
Tack:
Till tjejen som bakat power-bars och energikick-bollar.
Övrigt:
Jag köpte en ny mopedhjälm, nedsatt till 895kr. Grattis till mig, tomt på sparkontot. Lönekontot gapar tomt, fått 2 utbetalningar sedan i början på mars. Dessa har inte täckt upp för mina utgifter. Känner att matematiken inte går ihop, har förmodligen fått för liten summa, men vem orkar klaga? Jag vet inte hur det går till när man är sjuk. Men summan som satts in på mitt konto räcker inte till en bråkdel. Orkar man med ekonomiska problem när man är sjuk?
Jag kom upp tidigt.
Tack:
Till tjejen som bakat power-bars och energikick-bollar.
Övrigt:
Jag köpte en ny mopedhjälm, nedsatt till 895kr. Grattis till mig, tomt på sparkontot. Lönekontot gapar tomt, fått 2 utbetalningar sedan i början på mars. Dessa har inte täckt upp för mina utgifter. Känner att matematiken inte går ihop, har förmodligen fått för liten summa, men vem orkar klaga? Jag vet inte hur det går till när man är sjuk. Men summan som satts in på mitt konto räcker inte till en bråkdel. Orkar man med ekonomiska problem när man är sjuk?
Jag är bra boken 51
Bra:
Fick fram min lortiga gamla moppe. Så nu kan jag ut och köra i försommarvärmen.
Tack:
Till den anonyma främling som hjälpte mig att pumpa däcken vid Shell-macken.
Övrigt:
Har sovit större delen av dagen. Läkarbesöket kändes luddigt. Förstod inte riktigt allt. Men jag tror på en tillbakagång till hösten. Vi skulle ha möte med försäkringskassan och arbetsgivare. Jävligt kul att moppen är framme, körduglig och påställd.
Tröttast
Var på vårdcentralen idag. Fick blandade nyheter.
Det tråkiga var att jag blev nekad en magnetröntgen på ryggen. Läkaren menade att det ej var nödvändigt. Trots att jag hade med mig en rekommendation från en legitimerad kiropraktor. Jag berättade även om den ökade smärtan som började igår i högerbenet. Mitt tjat ledde hur som helst ingen vart. Det sista försöket var "men jag har ju inte magnetrönrgats ryggen efter bilolyckan", (eller innan heller för den delen).
De goda nyheterna var väl att vi planerar en tillbakagång till arbetet till höst. Alltså det faktum att jag får sommaren på mig att ladda upp batterierna. Dessutom bestämdes att dosen på citalopram ska ökas till 30 mg per dag. Ny telefontid på onsdag, den 22:a maj. Fick inget sjukintyg att ta med till jobbet, det skulle skickas. Så jag vet ju inte hur länge jag är sjukskriven. Ska ringa jobbet imorgon men vet inte riktigt vad jag ska säga.
Efter läkarbesöket gick jag till polaren som lånar ut som gopro hero 2 kamera till mig i en vecka. Det är en actionkamera som kan vara aktuell till den planerade semestern.
Sedan gick jag hem, klockan hade hunnit bli 11. Var sjukt trött och somnade.
Vaknade runt 16ish och var fortfarande trött. Men tvingade mig själv att gå upp. Hade lätt kunnat fortsätta sova. Hur trött kan man vara liksom.
Värken som debuterade igår är lite bättre idag, men sitter kvar. Den vanliga värken är som vanlig.
Det tråkiga var att jag blev nekad en magnetröntgen på ryggen. Läkaren menade att det ej var nödvändigt. Trots att jag hade med mig en rekommendation från en legitimerad kiropraktor. Jag berättade även om den ökade smärtan som började igår i högerbenet. Mitt tjat ledde hur som helst ingen vart. Det sista försöket var "men jag har ju inte magnetrönrgats ryggen efter bilolyckan", (eller innan heller för den delen).
De goda nyheterna var väl att vi planerar en tillbakagång till arbetet till höst. Alltså det faktum att jag får sommaren på mig att ladda upp batterierna. Dessutom bestämdes att dosen på citalopram ska ökas till 30 mg per dag. Ny telefontid på onsdag, den 22:a maj. Fick inget sjukintyg att ta med till jobbet, det skulle skickas. Så jag vet ju inte hur länge jag är sjukskriven. Ska ringa jobbet imorgon men vet inte riktigt vad jag ska säga.
Efter läkarbesöket gick jag till polaren som lånar ut som gopro hero 2 kamera till mig i en vecka. Det är en actionkamera som kan vara aktuell till den planerade semestern.
Sedan gick jag hem, klockan hade hunnit bli 11. Var sjukt trött och somnade.
Vaknade runt 16ish och var fortfarande trött. Men tvingade mig själv att gå upp. Hade lätt kunnat fortsätta sova. Hur trött kan man vara liksom.
Värken som debuterade igår är lite bättre idag, men sitter kvar. Den vanliga värken är som vanlig.
Klockan är nu 20.45, skulle lätt kunna gå och lägga mig. Gäsp.
Jag är bra boken 50
Bra:
Uträttat ärenden på stan.
Tack:
För att jag ska få plats på en till synes mycket eftertraktad klinik.
Övrigt: Ny smärta som jag inte känner igen. Tog en dolcontin mindre imorse, 2 istället för 3. Bara för att jag inte orkade leta fram den tredje. Men det kan väl knappast gett sådant kraftigt utslag. Det gör ont när jag använder höger ben och när jag lutar överkroppen framåt. Så väldigt ilsken smärta, som när man fått en akut skada. Min normala smärta är mer molande och blir intensiv vid sittande ställning. Men idag gjorde det ont att gå, jätteont. Jag är liksom van vid vanliga smärta och vet precis vad som förvärrar och vad som lättar, men det som slog till idag har jag inte upplevt förut.
Specifik intensiv smärta
Har uträttat massa ärenden på stan idag. När jag kom hem hade jag ondare än någonsin. Det strålade liksom ut i höger ben. Allt promenerande i stan måste ha klämt ihjäl någon nerv eller något. Aldrig haft så specifik intensiv smärta.
Hade lite funderingar på akuten.
För jag blev rädd.
Men lugnande ner mig med en fika i horisontalläge i en kompis mjuka soffa. Låg blickstilla och blev matad massa godsaker.
Gott.
Fick dåligt samvete för att jag bara låg och gnällde. Men ja, så blev det. Orkade liksom inte.
Är oroad över den intensiva smärtan på högersida av svanskota och ner i höger ben. Den liknar inte den vanliga smärtan jag har i rygg och svanskota. Den här smärtan blixtrar till vid minsta rörelse, helt oberäknelig. Det skrämmer mig. Som tur är har jag vanligt husläkarbesök imorgon. Kanske smärtan har släppt tills dess, eller inte, men hur som helst är det bra att jag får träffa en läkare.
Min kiropraktor-vän har även skrivit en rekommendation åt mig; om att jag MÅSTE få en magnetröntgen på ryggen. Så man kan se vad som är fel, eller om inte fel.
Hade möte på nya kliniken idag. Alltså stället jag blev remitterad till från psykologen på smärtkliniken. Jag ska få gå på behandling där i höst. Tydligen sjukt svårt att få plats och lång väntetid.
Jag såg det som något positivt, att få slippa möta demonerna en stund till. Än en gång får jag fly, slippa fäktas, om än för en stund.
Bra eller dåligt?
Hade lite funderingar på akuten.
För jag blev rädd.
Men lugnande ner mig med en fika i horisontalläge i en kompis mjuka soffa. Låg blickstilla och blev matad massa godsaker.
Fick dåligt samvete för att jag bara låg och gnällde. Men ja, så blev det. Orkade liksom inte.
Är oroad över den intensiva smärtan på högersida av svanskota och ner i höger ben. Den liknar inte den vanliga smärtan jag har i rygg och svanskota. Den här smärtan blixtrar till vid minsta rörelse, helt oberäknelig. Det skrämmer mig. Som tur är har jag vanligt husläkarbesök imorgon. Kanske smärtan har släppt tills dess, eller inte, men hur som helst är det bra att jag får träffa en läkare.
Min kiropraktor-vän har även skrivit en rekommendation åt mig; om att jag MÅSTE få en magnetröntgen på ryggen. Så man kan se vad som är fel, eller om inte fel.
Hade möte på nya kliniken idag. Alltså stället jag blev remitterad till från psykologen på smärtkliniken. Jag ska få gå på behandling där i höst. Tydligen sjukt svårt att få plats och lång väntetid.
Jag såg det som något positivt, att få slippa möta demonerna en stund till. Än en gång får jag fly, slippa fäktas, om än för en stund.
Bra eller dåligt?
Jag är bra boken 49
Bra:
Jag har varit ute och hängde i stan idag på dagen.
Tack:
Till mina kompisar som bjöd på både fika och lunch samt gott sällskap.
Övrigt:
Kände mig helt slut efter att ha promenerat i stan, fikat, promenerat, lunchat och åkt hem. Märks att man inte är van vid det vanliga tempot, samt den energin det tar att vara i sociala sammanhang. Trots att jag var helt slut efter hänget med mina två vänner var jag glad. Helt klart värt det.
Tack:
Till mina kompisar som bjöd på både fika och lunch samt gott sällskap.
Övrigt:
Kände mig helt slut efter att ha promenerat i stan, fikat, promenerat, lunchat och åkt hem. Märks att man inte är van vid det vanliga tempot, samt den energin det tar att vara i sociala sammanhang. Trots att jag var helt slut efter hänget med mina två vänner var jag glad. Helt klart värt det.
Omväg
Var ute på en joggingtur. Nu på kvällskvisten. I lugnt behagligt tempo. Råkade jogga in på en tvspels-affär
Tur att jag hade min ultralätta ryggsäck, som väger typ 300 gram. I den kunde man lägga ett nyköpt spel.
Mycket lyckad joggingtur. Nytta med nöje.
Mycket lyckad joggingtur. Nytta med nöje.
Arbetsplatsen
Hade möte igår på jobbet. Chefen undrade lite hur det stod till med hälsan som sagt. Vilket jag förstår, men jag har inga riktiga svar.
Jag vill bara att allt ska bli som vanligt liksom.
Hursomhelst så tittar man på en omplacering för mig. Alltså att jag inte återgår till samma verksamhet som tidigare, utan en annan. Chefen undrade om jag var öppen för det. - ja visst, man måste ju vara öppen för nya möjligheter tänkte jag.
Så ligger det till iallafall. Ingen vet något. Min arbetsplats står inför en omorganisation, jag får även en ny chef då min nuvarande chef (som jag talade med igår) ska byta arbetsplats.
Rörigt.
Minst sagt. Känns som att jag inte vet någonting.
Men vi får se hur det blir. Är positiv inför omväxling ändå.
Jag vill bara att allt ska bli som vanligt liksom.
Hursomhelst så tittar man på en omplacering för mig. Alltså att jag inte återgår till samma verksamhet som tidigare, utan en annan. Chefen undrade om jag var öppen för det. - ja visst, man måste ju vara öppen för nya möjligheter tänkte jag.
Så ligger det till iallafall. Ingen vet något. Min arbetsplats står inför en omorganisation, jag får även en ny chef då min nuvarande chef (som jag talade med igår) ska byta arbetsplats.
Rörigt.
Minst sagt. Känns som att jag inte vet någonting.
Men vi får se hur det blir. Är positiv inför omväxling ändå.
